Tjockare än Vatten Del 2

Tjockare än vatten
Del 2
 
Trots mitt övervägande blev det tillslut Claire som fick bli den andra huvudpersonen ;) Hope u enjoy!

Claire:
 
Hon var uttråkad. Inget hade hänt på den senaste tiden, ingenting! Den här staden, byn, samhället eller vad man nu skulle kalla det var bara så grå. Grå och tråkig. Claire suckade och sträckte på sig. Hennes lemmar knakade till lite efter den som vanligt goda sömnen. Hon klev upp och gick med tunga steg fram till garderoben. Idag var det hennes första skoldag på evigheter. Hon kunde bara hoppas att det skulle bli mer exalterande än att stanna hemma i den trånga lägenheten, trots att hennes minnen av skolan inte var så goda.
När hon hade tagit på sig kläderna granskade hon sig i spegeln som satt på garderoben. Den svartröda toppen framhävde hennes smala kropp. Visserligen så var den lite vulgär, men det viftade hon bara bort. Det blonda, lite självvågiga håret föll ner på hennes axlar. Det ramade in de blå ögonen väldigt bra. Egentligen såg hon ut som en typisk svensk, med blont hår och blåa ögon. Tråkig, helt enkelt. Hon hade faktiskt försökt att färga håret svart, men eftersom hennes päls blev alldeles fläckig så sket hon i det och tvättade ur färgen så fort hon såg det. Hon kastade en sista sur blick i spegeln innan hon vände sig om och kastade en blick på klockan. Hon började om två minuter.
Eftersom hon inte orkade gå genom lägenheten så öppnade hon fönstret i sitt rum. Hon tittade ner mot marken. Bara två meter. Det skulle hon klara. Fönstret låg lite avsides, på baksidan av huset. Tur det, eftersom hon kunde höra hur en gammal dam gick förbi utanför. Hon svängde ut benen och hoppade ner på marken. Fönstret fick vara öppet. Hon fnös frustrerat till. Hon trodde att det kanske skulle ha gett henne en liten adrenalinkick av att hoppa ut ur fönstret. Hon hade fruktansvärt fel. Claire suckade och började gå mot skolan. Den gamla damen tittade lite konstigt på henne när hon skyndade förbi.
 
När hon kom fram till skolan insåg hon att den var lika tråkig som resten av byn. Den såg ut ungefär som alla andra skolor hon sett, grå, tråkig, byggd av tegelsten. Kommunerna verkade hålla med varandra om att skolorna skulle se tråkiga ut, för då skulle antagligen eleverna ha ännu tråkigare. Som ett straff. Claire himlade med ögonen och gick in i byggnaden. Redan när hon kom in kände hon den välbekanta varulvslukten. Hon kunde nästan skilja ut varje lukt enskilt. Hela familjen Emmory gick tydligen här. Hon flinade. Det skulle nog bli ett rätt okej skolår i alla fall.
Hon gick bort mot expeditionen där hon fick sitt schema och anvisningar vart hon skulle gå. Hon följde anvisningarna och kom visserligen lite försent till den första lektionen, men läraren verkade inte bry sig.
"Ah, Claire, välkommen" hälsade han och presenterade henne för klassen. Hennes ansikte hade fastnat i en uttråkad grimas medan blicken svepte över eleverna. De sket alla i henne, det kunde hon se direkt. Det var när blicken kom till killen längst bak som hennes intresse började växa. Han satt spänt och stirrade stint på henne. Adrian. Hon log ett snett leende och blinkade lätt med ena ögat innan hon gick och satte sig vid den enda lediga platsen, utan vidare visat intresse för varken läraren eller killen.
 --------------
Det här inlägget tog sjukt lång tid att få upp, vilket ni kanske märkte x) Hade väldigt svårt att få grepp om Claire och spegla hennes personlighet i inlägget. Det blev inte riktigt så bra som jag hoppats, men efter att ha skrivit om det tre gånger är det det bästa hittils ;) Kommentera gärna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0