TBW

 

Adrian gick genom korridorerna. De skulle strax ha svenska i F3. Han kom till korridoren och steg in i den kvava atmosfären. Ventilationen var nämligen sönder i hela F-korridoren, men det skulle snart vara fixat enligt rektorn. Gud visste hur lång tid det skulle ta. Han gick bort till klassrummet, det var lika kvavt där. Angelie tittade vaksamt på honom när han gick förbi hennes plats, men insåg snart att han såg ganska samlad ut. Han gick bort till sin vanliga plats längst bak i högra hörnet. De hade inte placeringslista än, men alla visste att han alltid satt där, den där lite konstiga killen.

Läraren, Per Lindström, kom in efter ett tag och började plocka med sina papper. Lektionen skulle starta om fem minuter, så Adrian tog upp sina hörlurar och lutade sig tillbaka i stolen medan musiken isolerade honom från omvärlden.

 

När det bara var några få sekunder kvar till lektionen skulle börja tog har ut hörlurarna och stoppade tillbaka de i fickan. Musiken tystnade och allt som fanns kvar var ett irriterande och högljutt tjattrande mellan eleverna. Han himlade med ögonen innan han sjönk ännu längre ner i stolen. Han lade märke till Angelie som kastade blickar på honom då och då. Hon försökte säkerligen att göra det så diskret som möjligt, vilket hon misslyckades totalt med. Han höjde på ögonbrynen nästa gång hon vände sig om. Hon insåg genast att han hade sett henne och kollade ner i bänken istället. Han skakade på huvudet och vände sig slappt om mot Per, som hade börjat prata om någon ointressant författare som gjort något stort verk en gång i tiden.

Ungefär två minuter in på lektionen avbröts Per av att dörren öppnades. Redan innan personen hade stigit in i rummet hade Adrian identifierat doften. Den var så hemskt välbekant att alla hans muskler spände sig ofrivilligt. Han rätade snabbt på sig och stirrade ner i bänken, hoppandes att hans identifikation skulle vara felaktig. Bekräftelsen kom när Per presenterade personen, helt ovetandes över att åtminstone två personer redan kände henne. Så det var alltså hon. Hon som han hade träffat för många år sedan. Hon som han trott skulle tillbringa hela sin existens med. Hon som han hade delat alla sina hemligheter med. Hon som han älskat...

Hon stod alltså framför honom nu, endast några få meter ifrån honom. Han vägrade titta upp. Vägrade möta den blå blicken. Vägrade möta sanningen. Istället kastade han en blick mot Angelie. Hon stirrade på honom med klotrunda ögon, helt utom sig av synen framför de båda.

Adrian kunde nästan känna flickans blickar på honom, så han tittade till slut upp. Det blonda håret svallade mjukt över hennes axlar. Ansiktsdragen var skapta för en modell och ögonen, ögonen, de var alldeles klarblå. Han bara stirrade, helt paralyserad av chocken. Ansiktet tillhörde doften. Hon log ett snett, illmarigt leende och blinkade lätt med ena ögat mot honom. Så hon var alltså tillbaka. Claire var tillbaka.

 ----------------